Jocke´s Musikblogg

När jag gick på högstadiet (7 - 9:an) var jag väldigt förtjust i punk. Jag var väldigt fascinerad av svenskpunk, och detta har förstås levt vidare inom metalgenrerna då några av mina absoluta favoriter (Dimember, God Among Insects osv) kommer från Sverige. Jag lyssnade på band som Asta Kask (som jag förövrigt sett live), Bob Hund, KSMB och naturligtvis Ebba Grön. Men det var ett band och en skiva som på riktigt startade mitt intresse för punk, nämligen De Lyckliga Kompisarnas Tomat.

Jag säger bara en sak, hockeyfrilla. Finns det någon i vårt avlånga land som INTE har hört denna låt? "Ishockeyfrisyr" är nog den kändaste låten från gänget, och har man inte hört den och kallar sig för punkare så är det nog dödstraff som väntar... Låten sammanfattar på någotvis varför DLK är så bra enligt mig. Rolig text, underbart snabb och musiklaiskt genialisk. Ett masterpiece med andra ord.

Tomat lever dock inte bara på en låt om ni nu trodde det. Här finns givna pärlor som bland annat "Vem behöver nån som behöver nån", "Finnansministern" och en personlig favorit "Hans!!!". Skivan har inget dåligt spår så jag skulle egentligen kunna skriva upp allesammans.

Vad väntar ni på? Skaffa skivan för fan! Om ni är tveksamma, kolla in denna länken! http://www.youtube.com/watch?v=gW8DbwLBFJ4

Här skulle jag EGENTLIGEN skrivit om DLK´s skiva Tomat, men mellandagsrean kom och Jocke såg något som han gått och trånat efter länge. Resultatet blev att jag köpte Guitar Hero World Tour för mina sista spargrisören.

Annlednigen till att jag tar upp Guitar Hero i min blogg är att jag älskar spelserien samt att det är ett passande spel för en blogg som handlar om musik. Sedan var det ett guldläge för mig att lägga händerna på ett trummsett för en billig peng, då jag alltid velat ha ett.

Hur bra är då Guitar Hero World Tour? Well, ganska hyfsat faktiskt. Spelet har ett karriär läge, som Guitar Hero III hade, och här kan man spela ensam eller i band med upp till fyra personer. Du får skapa din egen karaktär, göra din egen gura i en workshop och designa din egen logga. Allt detta är faktiskt väldigt roligt att göra, speciellt att designa en egen gitarr.

Det alla förstås undrar är förstås hur trummorna fungerar. Svaret är: väldigt bra. Stativet man får med kanske är lite vingligt, men man märker inte av det när man spelar. Trumsettets stora potential finns i Guitar Hero´s studio. Här kan du lira på frihand och spela in egna spår. Här fungerar trummorna som vilket elektriskt trummsett som helst och det är skoj att bara trumma på.

Ett stort minus dock med Guitar Hero World Tour är några av låt valen. Vissa utav låtarna är dötrista att spela på trummor och på gitarr. "Rebel Yell" (Billy Idol), "What I´ve Done" (Linkin Park) och "Lazy Eye" (Silversun Pickups) är absolut inga "Guitar Hero" låtar, då koncept torde vara att gittaren borde vara utmärkande i låten, men så blir aldrig fallet i skit dåliga poplåtar av massproducerat klang (Tycker dock om "Rebel Yell" i vanliga fall, men absolut inte i detta spelet.).

Om du har spelat  föregångarna i serien så har du nog redan ett exemplar av spelet i spelhyllan, och ni som inte har det borde slänga ett öga på det. För oss metalfans så kunde det vart funnits lite mer, men vi får nöja oss med låtar som "Overkill" (Motörhead), "Crazy Train" (Ozzy) och "Trapped Under Ice" (Metallica).

Ett utav mina absoluta favoritband är De Lyckliga Kompisarna. Jag tror jag hörde dom för första gången när jag var runt 12 år gammal via min storebror som hade hittat videon till "Ishockeyfrisyr" på internet. Åtta år har gått sedan dess och DLK låter fortfarande lika bra i mina öron då som nu.

Le som en fotomodell var DLK's första fullängdare och kom ut 1991 på LP. DLK´s säregna punk visade en ny vinkling inom genren, mestadels tack vare spelskickligheten som de visade prov på. Mycket tror jag är hämtat från hårdrocken när det gäller uppbyggnad av låtar och riff och kanske är det därför jag gillar dom så mycket.

Skivan innehåller många bra minnen som etsats fast i min hjärnbark. Låtar som "Troll och Häxor", "Ölstugan som inte finns", "Egon" och framför allt den helt fantastiska låten "CP framför sin TV" är låtar som kommer leva med mig till graven. De Lyckliga Kompisarna gjorde helt enkelt (liksom Lok) bra svensk musik sjungen på svenska, vilket fler band borde lyckas med någon gång.

Självfallet finns det liveklipp att frossa över på youtube, men släng ett extra öga på det här: http://www.youtube.com/watch?v=pm5iVCmo1s8

...så tänkte jag ta en liten paus från hårdrockandet och göra det oheligaste en metalhead kan göra, skriva om en julskiva. Jag vet, det låter förjävligt. Men denna skivan är ett bevis på att man kan göra bra julmusik.

Lars Vegas Trio´s Lars Christmas är ett signum för min jul. Man ska ha trevligt, öppna julklappar och göra parodi över gamla juldängor. Här finns underbara versioner av "Rischrasch" och "Bjällerklang", låtar som man faktiskt normalt sätt brukar spy över. Det finns även solklara Lars Vegas versioner utav bland annat "Räven raskar över isen" och "Prästens lilla kråka" iform av ett julmedley.

Julmusik är ju som sagt så långt i från äkta hårdrock man kan komma och jag skäms en smula över at även jag skriver om sån här musik vid denna tid på året. Men det är ju som sagt med glimten i ögat och det är ju precis det som är hela grejen med Lars Vegas Trio. Lyssna bara på mellanspelet "Julglögg" där trion berättar sina väldigt egna recept och det kommer göra dig lite gladare i vinterrusket.

Här har ni fulingarna: http://www.youtube.com/watch?v=aeI1qeHtVAk

Ut ur diskot och in i verkligheten var Lok´s sista skiva, men inte bara det. Den är också den mest varierande när det kommer till stilblandanden. Funk och hardcore vävs tillsammans återigen i några låtar, men vi får också höra totala ljudexplosioner. Ett exempel på det är den 19 sekunder långa låten "Håll Käften", som vrider hardcore reglaget till grindcore.

Och om man nu ska tjata om olika sound så finns det även rejäl vinkling till Slayer´s thrashande iform av låten "Kapten Blau", som även är den röjjigaste låten på hela plattan. Det är en rejäl käftsmäll som bandet avfyrar och även fast det lyser thrash igenom låten så finns det även en distinkt Lok känsla i låten.

Den blytyngsta låten i Loks historia finns även på skivan. "Ta Stryk" är överjävligt aggrohardcore och Lok gör det fruktansvärt bra. Man kan säga att det är en pungspark i tjurskrevet.

Lok blandar väldigt mycket på skivan, men det gör den jävligt intressant, och framför allt nyanserad, att lyssna på.

Alla borde ta del utav Lok´s musik, så jag tycker att ni verkligen borde ge dom en titt! Här har ni låten "Sug Min" http://www.youtube.com/watch?v=784rJ66pY0c

Hittade ingen bra bild på Lok skivan Sunk 500. Det är inte så konstigt, eftersom att själva skivan är jävligt svår att få tag på överhuvudtaget. Det är ett mysterium utan dess like, för alla borde ha tillgång till detta stycke svensk musikhistoria.

Första gången jag hörde låten "Stänkskärmar och Sprit" var på Voxpop på Sveriges television, det bästa musikprogrammet som någonsin gjorts. Här fick jag för första gången bland annat höra AC/DC´s "Stiff Upper Lip" och Slipknot´s hymn "Wait and Bleed".

Nog om Voxpop, nu ska det bli Lok för hela slanten! Skivan börjar med låten "Hur många grisar är vi nu?" som är en suverän lektion i hur man blandar tung funk med underbar text. Lyssna igenom låten så förstår du vad jag menar! Här är ett litet smakprov från början på låten:

"Stå upp när jag pratar med dig ligg inte ner. Ligg inte på sidan för då får du bara fel, klantjävel. Snart ligger du likt förbaskat ner och vrider dig. Snart svider till och med tider många kilo än mig."

Loks exeptionella låtskrivande gick ju aldrig av för hackor. Låtar som "Leksakslandets Kungar" och "Smörjan" är alla underbara och väldigt intressanta att lysnna på. Här är videon till "Stänkskärmar och Sprit". Titta och njut! http://www.youtube.com/watch?v=ypEuDoW20pU

(Alla texter till Loks låtar kan finnas på: www.lokpest.com)

Tänkte påbörja en liten närmare titt på bandet Lok från staden Göteborg, ett utav dom bästa hårdrocksbanden i Sverige som faktiskt sjunger på svenska. Första skivan ut till rakning är Naken, Blästrad och Skitsur från 1999.

Lok är ett av mina favoritband. Jag fick denna skivan julaftonen 1999 utav min storasyster tillsammans med en greatesthits skiva med Twisted Sister. Twisted plattan fick väl mest ligga och damma i ett hörn, men Lok skivan gick på högvarv både då som nu.

Hur ska man definera Loks musikstil? Vi kan väl klart konstatera att hardcore är en utmärkande nyans i bandets musikaliska färgskala, men det finns även hintar på både thrash, aggro och funk. Nu-metal kanske några tar till som begrepp, fast om man kallar ett band det så menar man att dom i grund och botten suger så jag skippar det.

Lok suger inte. "Lok står när dom andra faller" är ett bevis på detta. En jävligt musklig och kaxig låt, som nog har ett av de enklaste och tungaste riffen sedan Dimebag lirade "Walk" med Pantera. Att jämföra Pantera med Lok är ju givetvis omöjligt, men simpliciteten i dessa riff är genuint underbara. Kolla in videon här! http://www.youtube.com/watch?v=NsGKu6EAbfE

Skivan har hur många bra låtar som helst. "Skrubbsår", "Lokpest" och "Ensam Gud" är alla värda att nämnas. Fast det är dock "Lok står när dom andra faller" som har myntats in i alla Lok fans hjärnor, så jag tycker att alla bör se detta liveklipp: http://www.youtube.com/watch?v=w5zTCKCTnt0

... i resten av albumen. Blev less på hela konceptet. Ni kan kolla på den här youtube länken jag laddat upp på de resterande skivorna istället!: http://www.youtube.com/watch?v=1YdQ-77rkE4

Här är dock en lista på de skivor som skulle varit med i denna lista:

2005: Nile - Annihilation of the Wicked http://www.youtube.com/watch?v=Cac2-dTkayY            
2006: Death Breath - Stinking Up the Night  http://www.youtube.com/watch?v=yh4vAYMH6fs
2007: Municipal Waste - The Art of Partying http://www.youtube.com/watch?v=-RDGLQuBkaE
2008: Gojira - The Way of All Flesh http://www.youtube.com/watch?v=_Gv7fo6mefo

Hoppas ni inte blir ledsna, men jag vill påbörja nåt som känns nytt istället!

//Jocke

2003. Jocke går sista året på högstadiet och ska snart ta steget in i gymnasiet. Här börjar jag smått börja lyssna på Slayer, Sepultura och Slipknot. Mina öron börjar lyssna mer åt metal hållet och Primus, mitt absoluta favoritband, spelas också på högvarv.

Dave Suzuki är ett underbarn som på egen hand driver bandet Vital Remains. Han spelar trummor, gitarr och bas i världsklass. Han är en utav världens snabbaste trummisar, en utav dom musikaliskaste gitarristerna och har en utav dom djupaste growlen inom dödsmetal genren. På skivan Dechristianize smälter alla delar utav hans hantverk ihop. Han har spelat in precis allt själv.

Och vilken skiva sen. Själva titelspåret är så magnifikt som du tror att det är. De rasande snabba pisken och dubbeltrampen ångar på i en sjuhelvetes fart och krossar allt som kommer i dess väg. Gitarrerna är jävligt tunga och sången är brutalt djup. Inte undra på att kristna blir rädda för sån här musik! Solot i denna låt är nog ett utav dödsmetallens bästa och här bevisar Dave vilket geni han verkligen är.

Skivan är genom elak och innehåller många bra låtar. Några som är värda att nämnas är "Devoured Elysium" och "Infidel", fast egentligen skulle alla låtar platsa eftersom alla är lika bra allesammans.

Kolla in live videon på "Dechristianize" från dvd:n Evil Death Live http://www.youtube.com/watch?v=pSS4iWdK-9o

2002. Joacim går i åttan och livet går vidare mot sitt obestämda mål. Lyssnar väl antagligen på ska/pop/punkarna Goldfinger och Dead Kennedys. Så var livet då.

Ända sedan jag köpte min första Lamb of God skiva i Paris för 3 år sedan har jag vart helt såld i bandet. Skivan jag köpte då var Ashes of the Wake, Lamb of God´s stora genombrott. När jag sedan kom hem så ville jag få tag i allt som bandet gjort, så jag köpte alla skivorna.

Även fast jag håller Ashes of the Wake som Lamb of God´s magnum opus så fick det bli As the Palaces Burn som fick vara med på listan. En orsak till det är att Ashes of the Wake kom 2004 och tyvärr (för min listas skull) så var det ett överjävligt bra skivår. En annan orsak till att As the Palaces Burn fick vara med är att det är en helt fantastisk skiva.

Lamb of God spelar en blanding mellan thrash, hardcore och döds, men absolut inte metalcore som många brukar spotta ur sig när de beskriver eller ettikerar band. Hör bara på spåret "For Your Malice" som är så mycket tyngre än vad vilket jävla "metalcore" band i hela världen låter. Skivan är en välsingnelse att höra, för den skänker hopp och en ny gnista i att amerikaner fortfarande kan skapa bra, inovativ musik. 

Dom två absoluta favoritlåtarna på skivan är "Ruin" och det albumbetitlade spåret "As the Palaces Burn", men överlag är alla låtarna jävligt tighta och låter fantastiskt bra. En youtube länk måste man ju ha, och då väljer jag att visa "Ruin" för er! http://www.youtube.com/watch?v=LYlZAI2K0eU 


 

2000. Joacim är tolv år gammal och går första året i högstadiet. Lite läskigt fick man nog minnas att det var, för man var ju faktiskt yngst i hela huset (högstadie klasserna i Tidaholm på skolan jag gick på är uppdelade i olika hus beroende på vilken slutbokstav man hade, i detta fallet 6B). Det var nog också här som punken började intressera mig, och mitt musiintresse började växa när band som De Lyckliga Kompisarna och Swingin´ Utters började dyka upp.

Och vilken tur att jag nämde punk för det finns en stark koppling mellan den och Nasum´s såkallade Grindcore. Grindcore är då en fusion mellan hardcore punk (därav core) och främst dödsmetal. Skivan Human 2.0 är ett mästerverk inom genren och även stilbildande.
 
Låtarna är korta och jävligt intensiva men innehåller ofta ett jävligt skönt groovigt moshställe. Låtar som "A Welcome Breeze of Stinking Air" och "The Idiot Parade" innehåller breakdowns som dom verkligen ska låta, perfekt genomförda med ett enormt gung. Sedan finns det vissa låtar som endast är dryga minuten långa, som inte för en sekund låter en stanna upp och ta ett nytt andetag. "Fatal Search", "När Dagarna.." och "Sick System" (som förövrigt är skivans kortaste spår på endast 19 sekunder!) är jävligt snabbt och våldsamt genomförda.

Kunde inte hitta något bra från Human 2.0 på youtube, så det fick bli ett liveklipp med låten "Scoop" från skivan Helvete. Njut! http://www.youtube.com/watch?v=y5X8NIoAS7I

1999. Då var man alltså elva år gammal i historien och går i femman. Jag tror det var på denna tiden som dom byggde om den gamla skolan, så de förflyttade oss upp till ett gammalt ålderdomsavdelning som skulle vara vårt nya klassområde. Låter trevligt va?

Vomitory repade nog iallafall inte på ett hem för gammla på den här tiden iallafall, fastå andra sidan vad vet jag? Vad jag vet dock är att deras skiva Redemption är väldigt bra. Vomitory har sneglat mycket utav sin stil mot den nordiska blackmetal scenen och den amerikanska Florida dödsen. Detta gör att blastbeatsen smiskar på som attan över beeswarm riff och att tempot svänger upp och ned väldigt ofta. Tekniskt sätt så är det väl inte det överjävligaste jag hört, men det är inte vilken förskolefröken som helst som kan spela dom.

Höjdarspår finns givetvis på denna skiva. Ett smakprov på det är "The Voyage" som är en jävligt röjjig låt. Batteristen Tobias "Tobben" Gustafsson är en virtuos på sitt smattrande trumset, och jag älskar verkligen att höra honom spela! En annan låt som är grymt bra är "Forty Seconds Bloodbath" som har ett utav de bästa solona som Vomitory någonsin gjort. Här är länken till låten från Vomitorys officiella hemsida: http://www.vomitory.net/www2/media/vomitory-forty_seconds_bloodbath.mp3

Bandet har efter denna skiva släppt ytterligare fyra skivor (senast var Terrorize Brutalize Sodomize som kom ut förra året) och är i dagsläget ett av Sveriges mest respekterade extremdöds band.

1998. Vad ska vi säga om 1998 och mitt liv? Har ingen aning faktiskt, men jag tror jag hade 20 kronor i veckopeng. Hoppas det var en matsked viktig fakta om mig!

Arch Enemy var bäst när dom var som hårdast. Detta har ingenting att göra med att Angela Gossow tog över som sångare efter Johan Liiva (som startade bandet Hearse efter att han slutade i Arch Enemy). Nej, hela bandet har faktiskt dragits mer och mer åt powermetal hållet ju fler skivor dom släppt, vilket jag tycker är synd. För det gamla Arch Enemy var så himla bra i jämförelse med vad de i dagsläget sysslar med.

Stigmata är svaret på varför det ibland var bättre för. Bandet har jämt flirtat lite med powermetal melodier och sådant, men på denna skivan och föregångaren (Black Earth) är produktionen så tjock och tung så att allt låter väldigt bra. Michael och Christopher Amotts gitarreskapader är underbart gjorda och deras stil kan jag nog dra referenser till Tipton och Downing i Judas Priest.

Favoritlåtar är roligt att ta ut på alla skivor, och denna skiva har några riktiga godingar. Det albumbetitlade instrumentalspåret är väldigt skickligt gjort och är ett praktexempel på ärke fiendernas power döds. Efter denna underbara låt så river bandet av "Sinister Mephisto", en sjuhelsikes röjjig låt. En solklar favorit helt enkelt. Låten "Black Earth" går inte heller den av för hackor.

Personligen håller jag Liiva periodens skivor med Arch Enemy högst, men det är ju bara en smaksak för min del. Jag kunde inte hitta någon låt med Liiva på youtube från Stigmata, så jag fick ta låten "Bury Me An Angel" från skivan Black Earth istället. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=77NK4aPayIU