2004
2004. Joacim börjar i gymnasiet. Inriktning: samhällsvetenskap. Har tidigare under sommaren sabbat mitt knä, så fotbolls och hockeydrömmarna hade gått i stöpen. Musik blev allt viktigare, och jag upptäckte mer och mer sorters metal.
Jag måste bara poängtera att 2004 var ett fasansfullt bra skivår. Det var otroligt jävla svårt att välja en skiva bland alla dom som kom detta år. Föratt nämna några utav dom allra bästa så krävs nästan en lista som ser ut så här:
Kataklysm - Serenity in Fire
Lamb of God - Ashes of the Wake
Behemoth - Demigod
God Among Insects - World Wide Death
Buckethead - The Cuckoo Clocks of Hell
Necrophagist - Epitaph
Morbid Angel - Heretic
Vader - The Beast
Suffocation - Souls to Deny
Alla dessa skivor kunde platsat som 2004 års skiva, men det finns en skiva som jag nästintill har lyssnat sönder, för så bra är den, nämligen Deicide´s skiva Scars of the Crucifix.
Scars of the Crucifix är en elak jävel. Det är ren djävulsdyrkan och gudsförakt buteljerat på flaska, som bara väntar på att få pysa ut och terrorisera världen. Glen Benton och hans mannar ångar på utav bara helvete, nonstop. Titelspåret är ett solidt bevis på detta och låtar som "Fuck Your God" samt "When Heaven Burns" är vrål brutala.
Deicide är ett utav de klassiska Floridadöds banden. Deras teknikaliteter grundar sig dock inte i tempoändringar kors och tvärs, utan på ren ilska och snabbhet, lite som black metal band brukar göra. Kännetecknet för deicide är beeswarm riff, pisktrummor och ett growl utan dess like. Total ondska med andra ord.
Om det är något band du bör kolla in så är det Deicide, ett klassiskt band som fortfarande kör på stenhårt även fast de ändrat på sin besättning en smula. Här har ni "Scars of the Crucifix" från dvd:n When London Burns http://www.youtube.com/watch?v=q20KkdUMHZQ
