1998
1998. Vad ska vi säga om 1998 och mitt liv? Har ingen aning faktiskt, men jag tror jag hade 20 kronor i veckopeng. Hoppas det var en matsked viktig fakta om mig!
Arch Enemy var bäst när dom var som hårdast. Detta har ingenting att göra med att Angela Gossow tog över som sångare efter Johan Liiva (som startade bandet Hearse efter att han slutade i Arch Enemy). Nej, hela bandet har faktiskt dragits mer och mer åt powermetal hållet ju fler skivor dom släppt, vilket jag tycker är synd. För det gamla Arch Enemy var så himla bra i jämförelse med vad de i dagsläget sysslar med.
Stigmata är svaret på varför det ibland var bättre för. Bandet har jämt flirtat lite med powermetal melodier och sådant, men på denna skivan och föregångaren (Black Earth) är produktionen så tjock och tung så att allt låter väldigt bra. Michael och Christopher Amotts gitarreskapader är underbart gjorda och deras stil kan jag nog dra referenser till Tipton och Downing i Judas Priest.
Favoritlåtar är roligt att ta ut på alla skivor, och denna skiva har några riktiga godingar. Det albumbetitlade instrumentalspåret är väldigt skickligt gjort och är ett praktexempel på ärke fiendernas power döds. Efter denna underbara låt så river bandet av "Sinister Mephisto", en sjuhelsikes röjjig låt. En solklar favorit helt enkelt. Låten "Black Earth" går inte heller den av för hackor.
Personligen håller jag Liiva periodens skivor med Arch Enemy högst, men det är ju bara en smaksak för min del. Jag kunde inte hitta någon låt med Liiva på youtube från Stigmata, så jag fick ta låten "Bury Me An Angel" från skivan Black Earth istället. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=77NK4aPayIU
Kommentarer
Trackback
