Jocke´s Musikblogg

Det finns få black metal band ute i världen (läs norden) som jag tycker är bra. Marduk är dock det bästa som finns, och jag diggar deras La grande danse macabre album väldigt mycket!

För dom som inte vet vad som gör black metal speciellt så är det såkallade blastbeats (kan man kalla det 16 dels tvåtakt?) och en stor Ben & Jerry´s bytta med kristendomsförakt. Musiken är väldigt hetsig (mestadels) och sångaren / sångerskan brukar sjunga i kråksång.

La grande danse macabre är en intressant skiva, för den är väldigt atmosfärisk. Bandet har verkligen fångat sitt sound på ett spökligt bra sätt. Låtar som "Bonds of unholy matrimony" och "Death Sex Ejaculation" är sjukt bra att lyssna på.

Den bästa låten på hela skivan är dock "Azrael". Låten är ursinnigt hetsig och diabolisk, du kommer känna satan!


"Azrael" live!

Ett utav mina absoluta favorit band är Primus. Dom har gjort några utav dom bästa låtarna i musikhistorien, t.ex. "Jerry was a racecar driver" från Sailing the Seas of Cheese skivan, "John the fisherman" från Frizzle Fry och "Wynona´s big brown beaver" från Tales from the Punchbowl. Man kan räkna upp många låtar från Pork Soda som är sjukt bra också.

Pork Soda var början till ett nytt Primus. Bandet blev mycket uddare och knepigare (även fast dom redan innan var ganska knepiga) och experimenterade mer med deras musik på denna skivan. Les Claypools bas är mycket mer drivande och Larry Lalonde´s gitarr är lite mer i bakgrunden. Detta gör att solona blir mer utstående och speciella att lyssna på i låtar som "Mr Krinkle", "DMV" och "Bob".

Många kommer nog tycka att Pork Soda är oerhört svår att lyssna på, men ge den ett försök! Ingen gillar denna skivan första gången dom hör den, men andra gången är den fan underbar! Jag kunde inte hitta den grymma musikvideon till låten "My name is Mud", så ni får nöja er med låten live från Woodstock -94!


Primus river av "My name is Mud" på Woodstock!

En utav mina absoluta favorit album blir veckans skiva denna omgång. Denna skiva är i klass med (enligt mig själv) Slayer´s Reign in Blood, Metallica´s ...and Justice for All och At the Gates Slaughter of the Soul. Skivan är Ashes of the Wake med Lamb of God.

Ashes of the Wake är en utav dom skivorna som alla hårdrockare borde ha i sin kollektion. Den har väldigt intressanta och varierande låtar, ett utav världens coolaste gitarr ljud och en riktig magiker på trumpallen i form av Chris Adler. Lyssna bara på låten "The Faded Line" så fattar du vad jag snackar om.

Lamb of God har också en utav dagens intressantaste gitarrist duo: Mark Morton och Willie Adler (bror till Chris). De häftigaste riffen dom någonsin gjort finns på denna skiva. Lyssna bara på "Hourglass" eller "Now you´ve got something to die for" så får du höra lite utstående akomponationer.

Låten som får pryda denna skiva är dock öppningspåret "Laid to Rest" live från Killadelphia DVDn!


Laid to Rest från Lamb of God´s live DVD Killadelphia.

Jag har redan skrivit om veckans skiva denna vecka, men jag var bara tvungen att skriva lite om Vomitorys senaste studioalster: Carnage Euphoria.

Vomitory är ett utav Sveriges brutalaste dödsband. 2007 släppte dom den blytunga skivan Terrorize, Brutalize, Sodomize och fick då ett enormt uppsving inom den internationella dödsmetall scenen. Carnage Euphoria följer samma stil som sina föregångare, så inga utav bandets fans kommer bli besvikna!

Tobben Gustavsson är trummis i bandet och är en utav mina absoluta favorit trummisar. Han har en jäkla fart och känsla när han spelar som gör att man bara vill mosha runt i lägenheten och stagediva ner från balkongen. På denna skiva står blastbeatsen och d-takterna i vanlig order på menyn, och några helt sjukt coola fills.

Gitarrerna på de senare skivorna blir också bara bättre och bättre. Beeswarm riff och tunggung finns naturligtvis med, och några underbara solo toner också. Bästa låten på skivan blir denna: "Serpents".


"Serpents" från nya Vomitory plattan Carnage Euphoria.

Ska försöka finna intresset att skriva i bloggen som nu vart död i cirka 4 månader. Målet med bloggen kommer bli att skriva om en skiva som jag utser till veckans skiva, en gång i veckan. Start skivan för denna reinkarnation av bloggen får bli ett Cryptopsy mästerverk: And Then You´ll Beg.

Detta är den andra skivan utan den klassiska sångaren Lord Worm. Detta är också första skivan med mäster gitarristen Alex Auburn.

And Then You'll Beg skiljer sig drastiskt från de tre föregående skivorna med Cryptopsy. Överljudsfarts teknisk death metal är det ju fortfarande, men dom svävar ut och tänjer mer på gränserna på vad man kan göra inom genren. Udda taktskiftningar, tempo sänknigar och höjningar kors och tvärs och en och annan diggerido eller jazz gitarr inkomponerad, med underbara resultat!

Favoritlåten måste ändå bli femte spåret: Shroud. Omöjligt snabba blastbeats och D-takter. Hammer-Ons som spasmiskt flyger över gitarrhalsarna, underbar låt!


"Shroud" från And Then You'll Beg.