Jocke´s Musikblogg

Här kommer en liten film där jag försöker spela lite trummor! Det är lite otajt, men det går att leva med!

Nästa veckans album kommer på måndag! Stay tuned for heavy metal in the niiight (som Rundgång killarna säger)!


Crazy randomness...

Det finns många grymma hårdrocks gitarrister ute i världen, men Pantera hade en utav dom bästa.

Dimebag Darrell, eller Diamond som det står i CD-häftet till Cowboys From Hell, var verkligen unik. Han lärde samtida och nutida gitarrister om simplisitet samt överteknikalitet. Krångligare partier på skivan växlas med något simplare och detta gör att skivan får en underbar dynamik, allt signerat Dimebag.

"Hur låter skivan?" kan ju du som inte hört den undra. Svaret blir ungefär så här: det låter som Pantera. Snabba thrash riff blandas med lite skön sydstats groove och kanske en liten bit power metal. Lyssna på "The art of shredding" eller "Cowboys from hell" så fattar du nog lite vad jag menar!


"Cowboys from Hell" live från Monsters of Rock i Moskva 1991.

The Sword är ett underbart band! Dom låter lite som en blandning av Black Sabbath, Nebula och The Black Crowes. Om man är påläst inom musik området hårdrock så kan man få fram att ekvationen av detta blir stoner doom, med en rejäl skopa heavy metal!

Skivan osar brittiskt 70-tal. Man kan nästan lukta sig till jeansjackor, mustasch och en väl vuxen Beatles frilla. Gitarrharmonier ala vilket New wave of brittish heavy metal band som helst avfiras och många av låtarna börjar med lite akustiska riff som skapar en mysig mystik. Soundet överlag är blytungt med väldigt stämningsfull sång.

Min absoluta favvo låt på Gods of the earth är självklart "Fire lances of the ancient Hyperzephyrians" (puh!). Denna låt är som en blanding av en thrash attack (nästan döds) som möter en jävligt tung egyptisk pyramid. Förbannat bra låt.

Videon som får pryda denna skiva får bli "Maiden, mother & crone", som även denna är en grymt bra låt!


"Maiden, mother & crone" med the Sword.

Det finns många legendariska band ute i världen som har dragit sitt strå till den musikaliska höstacken. Led Zeppelin, Black Sabbath, Creedence Clearwater Revival och The Black Crowes har ju alla hjälpt till att forma det som vi idag kallar hårdrock. Men ett band har mer eller mindre gjutit den form som är tung blues hårdrock: AC/DC.

Black Ice är en väldigt bra AC/DCisk skiva. Trummkompet ändras nästan aldrig och formulan som är AC/DC behandlas aktsamt och försiktigt. Om du inte redan hört skivan så kan du nästan på förhand lista ut hur det låter.

Det finns dock några låtar som sticker ut liiite grann. Titelspåret "Black Ice" är lite tyngre och lite skitigare än de andra låtarna och det gillar jag! Gubbarna kan fortfarande göra hyfsat medryckande truddelutter. "Decibel" är också en utav mina favoriter på Black Ice.

Som sagt så är 98% utav skivan ren AC/DC som alla redan vet hur det låter. "Big Jack" (som är en hyllning till det manliga könsorganet) och "Rock n roll train" är AC med DC.


"Rock n roll train" med AC/DC. Kunde inte lägga upp videon på bloggen.

Dagen till ära fyller jag 21 bast gammal och Mastodon´s Leviathan står på menyn för er musikintresserade, för detta är konst i rent musikaliskt syfte! Skivans tema: Moby Dick.

Hur ska man beskriva soundet på denna skiva? Jo, man kan självklart dra vissa referenser till thrash, dödsmetal och proggresiv metal, men Mastodon har ett speciellt sound som man inte direkt kan sätta en genrelapp på. Dom är väldigt tekniska och blandar glatt mellan äldre hårdrockstoner och nya. Vi kan väl säga att dom spelar intressant metal.

Bägge mina favoritlåtar från denna skiva har det blivit musikvideor av, så jag tänkte visa er båda! Njut av "Blood and thunder" och "Iron tusk"!


Blood and thunder


Iron tusk

Vad kan sägas om detta album som inte redan har sagts egentligen? Vilken hårdrockare känner INTE igen domedags introt till "Raining Blood" eller dubbeltramps breaket i "Angel of Death"? Om du inte känner till detta så lyssnar du nog på melodifestivals "hård"rock från Heat...

Reign in Blood av Slayer, som släpptes samma år som Metallica´s Master of Puppets, göt den form som sedan skulle bli extrem thrash metal. Denna genren har fött lika många stilar som Slayer har fans jorden runt. Skivan är en djävulsk avkomma som innehåller tio superba låtar, och den är bara dryga 29 minuter lång. Du kan lyssna på denna skivan 48 gånger på en dag och tro mig, du kommer inte att tröttna!

Titta och njut utav "Raining blood" live från Still Reigning DVD:n!


"Raining blood" live från Still Reigning DVD:n.