Jocke´s Musikblogg

Dismember är ett utav mina all time favorites inom svenska gammal dödsband. Dom har en sån schysst rå och skitig känsla i sina låtar, men även "mjuka" melodier här och där. Pieces, däremot, är genom rutten!

Jag måste poängtera att "genom rutten" i detta fallet är något så jävla positivt så att det inte existerar något i like! Plattan mosar igång med efter ett 13 sekunder långt intro med låten "Pieces", en utav dom bästa låtarna som någonsin gjorts inom svensk dödsmetal! Det nästan raggarrockiga vers riffet är tamejfan ett utav dom groovigaste som någonsin gjorts, och jag diggar det brutalt! Och efter denna servering utav ultra fläskighet kommer "I wish you hell" flygandes som en stor jävla käftsmäll.

Om du köper Pieces i den remastrade CD-versionen så får du även en uppsättning live låtar från Sveriges Radio på skivan. Kvalitén på dessa låtar är väl inte super perfekt, men "Overide of the overture" får ju inte missas!


"Pieces" live med Dismember!

Den här bloggen har saknat alldeles för mycket Maiden! Men här kommer det serverad som en hjärna på ett fat: Piece of Mind!

Piece of Mind är min favorit skiva bland Iron Maiden skivor. Somliga säger att The Number of the beast eller Powerslave är deras främsta alster, men Piece of Mind klättrar högst i min lista. Ta inte mina ord fel, de båda andra skivorna är jävligt bra plattor också! Men har någon utav skivorna "Revelations"? Icke!

Låtarna på skivan är magiskt bra. "Revelations", "The Trooper", "Flight of Icarus"... listan kan bli lika lång som det finns låtar på baksidan. Jag vet inte riktigt varför jag gillar Piece of Mind så mycket, men det kan vara låtarnas utformande på skivan blandat med mycket harmonier och väldigt i öron fallande melodier.

Njut av "Flight of Icarus" från Piece of Mind! Go, Maiden!


"Flight of Icarus" från Piece of Mind.

Likt förbannat så glömde jag av att skriva i bloggen förra veckan. Att det ska vara så jävla svårt att uppdatera EN gång i veckan... Nå väl, denna vecka blir det i alla fall döds på det svenskaste viset med Entombed's Clandestine!

Jag måste bara börja med och säga att jag älskar svensk dödsmetal! Det är något speciellt när man hör dom fullt uppskruvade Boss metal distpedalerna akompanjerade till hetsiga 2 takts trummor. Jag smälter som en marshmallow på djävulens tre-udd! Dismember, Grave och Entombed är band som jag inte skulle kunna klara mig utan...

Clandestine är jävligt tung. Den traskar raskt över 200 bpm under vissa partier och mosar arslet av dig i låtar som "Sinners bleed" och "Crawl". Det görs inte många fel på denna skivan förutom att LG Petrov inte growlar i micken, vilket jag ticker är lite synd. När skivan gjordes hoppade han av från Entombed för en kort stund (läs The Book of Swedish Death Metal för att ta reda varför).

Clandestine är en milsten inom svensk döds och bör inte ha missats av någon trogen headbangare! Här kommer "Crawl" live från With Full Force festivalen!


"Crawl" med LG Petrov live!

Jag måste skaffa mig ett dubbeltramp, pronto! Det är så jvla roligt att spela trummor!


De Lyckliga Kompisarna´s "Hockeyfrilla" i egen tolkning... typ...

Ville bara säga att jag glömde bort att skriva förra veckan, detta ursäktar jag för. Dagen är måndagen den 14 September 2009 och på veckans meny står Impious med deras skiva Terror Succeeds.

Terror Succeeds river igång utav bara helvete med låten "Soul excursion", och det skriker Impious som vi är vana vid (med förutsättning att du är van vid HUR Impious låter) att det ska göra. Blastbeats vävs samman med dom musikaliska thrash döds riffen och en och annan harmoni slinga. Man kan inte klaga på att killarna saknar musikalisk tallang.

Själv tycker jag att det bästa albumet med Impious är The Killer, men då säger jag inte att Terror Succeds är någon dålig skiva, nej långt ifrån! Impious är ett utav de banden ifrån Sverige som jag tycker borde få mer cred inom hårdrocks genren. Låtarna är brutalt svängiga, och förödande snabba, och sparkar röv med många väletablerade "alternativ" metal band ute i etern.

Hittade ingen låt från Terror Succeeds skivan på youtube, så det fick bli ett liv clip av "Wicked Saints" live från bandets Hellucinate skiva!


"Wicked Saints" live från New England Hardcore and Metal Festival 2007

Nu stundas det val ute i fäbodarna i Sverige. Kanske det viktigaste valet någonsin når snart sitt startskott. Jag talar naturligtvis om det svenska kyrkovalet 2009 och vilken skiva passar inte bäst att fira detta om inte God Among Insects World Wide Death!

Nog pratat om kristet mumbo jumbo, nu blir det dödsmetal i dess mest primitiva form! Detta är God Among Insects och dom låter som en 80-tals zombie-splatter-horror film på adrenalin rush! Gitarrerna är så nedstämda och distade så att dom låter som motorsågar, trummorna (som hanteras av en utav mina favorit trummisar inom svensk dödsmetal, Tobben Gustavsson) blastar loss D-takter och fills utav bara helvete och sångaren Magus Caligula låter som kakmonstret efter ett par halsbloss med en redig kubanare.

God Among Insects är svensk döds när den är som bäst, lyssna bara på "Uhr-Nazuur"!

PS: Jag vill tacka min gode vän Kim för att han visade detta bandet för mig en gång i tiden!


"Uhr-Nazuur" med God Among Insects!

Denna bloggen har saknat lite hyperteknisk och bly tung amerikansk dödsmetal! Suffocation´s senaste studioalster Blood Oath har mättat mitt behov av just detta.

Om ni inte känner till Suffocation så ska jag försöka förklara hur dom låter för er. Bandet är väldigt tekniskt och blandar vrål snabba partier med väldigt långsamma partier. En låt kan börja i 200 bpm (tänk dig att du åker i 120 km i timmen...) och svänga om på en sekund till 100 bpm (...och bromsar ner till 50). Detta gör att låtarna får en speciell dynamik som nästan inga andra band lyckas få till. Har du någonsin hört Morbid Angel så vet du nog vad jag pratar om, fast Suffocation är sjuhundra gånger bättre!

Titel låten "Blood Oath" börjar långsamt, vilket är ett väldigt underligt sätt att börja en dödsmetal skiva på. Inget intro, ingen uppbyggnad för att kicka igång skivan, du får en långsam käftsmäll. Så känns ungefär hela skivan, som att gå en rond mot en mentalt labil Mike Tyson. Häftigaste låten är helt klart "Come hell or high priest"


"Come hell or high priest" med Suffocation.

Innan jag börjar: Förlåt för att jag glömde skiva förra veckan! Hade lite dåligt med tid och det var mycket som hände just då så jag hann bara inte! Men denna veckans album blir braziliansk döds thrash i form av Sepultura och deras skiva Arise!

Sepultura är ett mycket primitivt thrash band. Dom spelar snabbt och inte så komplikerat och dom har ett jäkla ös i sina låtar. Titel spåret öser iväg i 200 bpm med två takts drivna trummor och beeswarm gitarrer. Sången som Max Cavalera skriker ut är inte djup nog för att kallas growl, men det är absolut inte nån skön sång för den som gillar det!

Jag tillhör en utav dom som tycker att dagens Sepultura borde läggas ned, eller i alla fall byta namn. Skälet till det är att Max och Igor Cavalera (dom som startade bandet) inte längre är med och soundet har ändrats till den punkt att Sepultura inte låter Sepultura längre. För att ge ett exempel: Arise är thrash, nya skivan A-Lex är skit. Lyssna på Sepultura's skivor från Schizophrenia till Choas A.D. för maximal Sepultura glädje!


"Arise" med Sepultura!

Nu kan ju många utav er fråga er, "Vad har Bob Marley med hårdrock att göra"? Svaret är: jävligt mycket!

Låt mig börja. Utan Bob Marley (och hans kompband The Wailers) hade vi inte haft rap och hade vi inte haft rap, så hade vi inte haft Rage Against the Machine, Slipknot eller det svenska "pingis" metal bandet (som dom säger att dom är i Anders & Måns) Clawfinger. För er som inte vet så har rappen sitt ursprung från reggaen och deras "talkers".

Vad gör Exodus till veckans skiva då förutom att den är en hörnsten för vår tids rapmetal? Jo låtarna självfallet! På denna skiva hittar vi några utav Bobbans främsta mästerverk. "Exodus", "Three little birds" och "One love - People get ready" är ju låtar som svänger på det där speciella jamaicanska viset!

Kolla in "One love" med Bobban live!


Reggae ÄR sommar musik!

Här kommer en liten film där jag försöker spela lite trummor! Det är lite otajt, men det går att leva med!

Nästa veckans album kommer på måndag! Stay tuned for heavy metal in the niiight (som Rundgång killarna säger)!


Crazy randomness...

Det finns många grymma hårdrocks gitarrister ute i världen, men Pantera hade en utav dom bästa.

Dimebag Darrell, eller Diamond som det står i CD-häftet till Cowboys From Hell, var verkligen unik. Han lärde samtida och nutida gitarrister om simplisitet samt överteknikalitet. Krångligare partier på skivan växlas med något simplare och detta gör att skivan får en underbar dynamik, allt signerat Dimebag.

"Hur låter skivan?" kan ju du som inte hört den undra. Svaret blir ungefär så här: det låter som Pantera. Snabba thrash riff blandas med lite skön sydstats groove och kanske en liten bit power metal. Lyssna på "The art of shredding" eller "Cowboys from hell" så fattar du nog lite vad jag menar!


"Cowboys from Hell" live från Monsters of Rock i Moskva 1991.

The Sword är ett underbart band! Dom låter lite som en blandning av Black Sabbath, Nebula och The Black Crowes. Om man är påläst inom musik området hårdrock så kan man få fram att ekvationen av detta blir stoner doom, med en rejäl skopa heavy metal!

Skivan osar brittiskt 70-tal. Man kan nästan lukta sig till jeansjackor, mustasch och en väl vuxen Beatles frilla. Gitarrharmonier ala vilket New wave of brittish heavy metal band som helst avfiras och många av låtarna börjar med lite akustiska riff som skapar en mysig mystik. Soundet överlag är blytungt med väldigt stämningsfull sång.

Min absoluta favvo låt på Gods of the earth är självklart "Fire lances of the ancient Hyperzephyrians" (puh!). Denna låt är som en blanding av en thrash attack (nästan döds) som möter en jävligt tung egyptisk pyramid. Förbannat bra låt.

Videon som får pryda denna skiva får bli "Maiden, mother & crone", som även denna är en grymt bra låt!


"Maiden, mother & crone" med the Sword.

Det finns många legendariska band ute i världen som har dragit sitt strå till den musikaliska höstacken. Led Zeppelin, Black Sabbath, Creedence Clearwater Revival och The Black Crowes har ju alla hjälpt till att forma det som vi idag kallar hårdrock. Men ett band har mer eller mindre gjutit den form som är tung blues hårdrock: AC/DC.

Black Ice är en väldigt bra AC/DCisk skiva. Trummkompet ändras nästan aldrig och formulan som är AC/DC behandlas aktsamt och försiktigt. Om du inte redan hört skivan så kan du nästan på förhand lista ut hur det låter.

Det finns dock några låtar som sticker ut liiite grann. Titelspåret "Black Ice" är lite tyngre och lite skitigare än de andra låtarna och det gillar jag! Gubbarna kan fortfarande göra hyfsat medryckande truddelutter. "Decibel" är också en utav mina favoriter på Black Ice.

Som sagt så är 98% utav skivan ren AC/DC som alla redan vet hur det låter. "Big Jack" (som är en hyllning till det manliga könsorganet) och "Rock n roll train" är AC med DC.


"Rock n roll train" med AC/DC. Kunde inte lägga upp videon på bloggen.

Dagen till ära fyller jag 21 bast gammal och Mastodon´s Leviathan står på menyn för er musikintresserade, för detta är konst i rent musikaliskt syfte! Skivans tema: Moby Dick.

Hur ska man beskriva soundet på denna skiva? Jo, man kan självklart dra vissa referenser till thrash, dödsmetal och proggresiv metal, men Mastodon har ett speciellt sound som man inte direkt kan sätta en genrelapp på. Dom är väldigt tekniska och blandar glatt mellan äldre hårdrockstoner och nya. Vi kan väl säga att dom spelar intressant metal.

Bägge mina favoritlåtar från denna skiva har det blivit musikvideor av, så jag tänkte visa er båda! Njut av "Blood and thunder" och "Iron tusk"!


Blood and thunder


Iron tusk

Vad kan sägas om detta album som inte redan har sagts egentligen? Vilken hårdrockare känner INTE igen domedags introt till "Raining Blood" eller dubbeltramps breaket i "Angel of Death"? Om du inte känner till detta så lyssnar du nog på melodifestivals "hård"rock från Heat...

Reign in Blood av Slayer, som släpptes samma år som Metallica´s Master of Puppets, göt den form som sedan skulle bli extrem thrash metal. Denna genren har fött lika många stilar som Slayer har fans jorden runt. Skivan är en djävulsk avkomma som innehåller tio superba låtar, och den är bara dryga 29 minuter lång. Du kan lyssna på denna skivan 48 gånger på en dag och tro mig, du kommer inte att tröttna!

Titta och njut utav "Raining blood" live från Still Reigning DVD:n!


"Raining blood" live från Still Reigning DVD:n.